torsdag 23 februari 2012


Jag är tömd på min tomhet....

Ja det känns verkligen så..
I går mötte jag min syster å min pappa i mammas lägenhet.Jag var först på plats å mannen ifrån hjälpmedelscentralen stod där redan å väntade på att få hämta tillbaks syrgasmaskinen..
Jag ringde syrran å det va ok att gå in så att mannen inte sinkades i sitt arbete..
När vi samlat ihop allt han skulle ha med sig så skulle jag bara ta min jacka i köket för det kändes som att det va bättre å stå på utsidan tills pappa å syrran kom.precis då när Nina som va med mig öppnar dörren,ja dom kom pappa..
Vi gick in igen å väntade på syrran som bara parkerade sin bil.

När syrran kom så pratade vi lite om musiken som skulle väljas å sen gick vi mot klädkammaren..Det första jag såg var mammas kostym !
En svart kavaj med vita kritstrecksränder å matchande byxor..
Hon har många gånger berättat hur KUL hon hade ute på buggbanorna då hon hade denna så valet var inte svårt alls..
Stilren å fin å ett plagg som jag (vi) visste att hon fullkomligt älskade men bara använde vid speciella tillfällen..

Hon va så snygg i denna kvinnligt sydda kostym med lätt insydd midja å lite vidare byxben alà damigt/affärskvinna aktiga look.Ihop med sitt kortklippta slingade hår..
DETTA VA MAMMA !!
Såhär ville hon att andra skulle se henne när hon gjorde sig fin.Smakfullt stilren med ordnad frisyr å sminkade men absolut inte spacklad..

Vi alla såg hur pappa mer å mer sjönk undertiden vi stod där å eftersom valet av kläder va så självklart så gick vi ut i köket.Pappa stod upp å hjälpte mig med den lilla cd-spelaren i köket som fick för sig å bråka..

Vi fick till det bort i bland å hade vi bråkat med den mer så..Men vi gav upp..Pappa orkade inte hålla fasaden uppe längre..
Vi fick honom att sätta sig ner å låta han få ur sig en del av sin sorg...

Syrran å jag hade ögonkontakt å denna dag FUNKADE DEN !!! VI såg å kom överrens om att vi måste få ut pappa ur denna lägenhet FORT !!
Utan ord så bara handlade vi..TILLSAMMANS !!!

Frisk luft gjorde gott å vi insåg att det fanns mycket tid kvar tills vi skulle möta begravnings-tanten i kapellet..
Nina kläckte den perfekta iden om café..Ett café som inte ofta är mycket folk på så dit åkte vi..

Vi satt ner med vårt kaffe i ett hörn.Det kändes verkligen som om vi å bara vi var där..
DETTA va första mötet sen katastrof-mötet i måndags å detta var som ett helt annat gäng som satte sig ner å på samma villkor å premisser..

SÅ JÄVLA SKÖNT rent ut sagt..

Visst såg man på min syster att hennes ångest pumpade i hennes kropp å visst såg man pappa å sorgen som tagit över hela honom.
Å här sitter jag å bara har en vilja å en tanke..MAMMA SKA GÖRAS RÄTTVIS!

Jag hade som sagt "frugis" Nina med mig även idag men även idag följde hennes man med eftersom jag faktiskt inte visse hur jag skulle reagera själv..

Vi satt å pratade om mamma å vad vi hade framför oss men även nu fick min syster veta att även Nina kämpar med samma sjukdom som min syster..Detta betyder att Nina om någon VET hur det känns på riktigt..

Inbillar mig att detta va bra för min syster å veta å känna att det nu faktisk satt en person brevid henne som visste å kan förstå fullt ut hur det kan kännas...MEN även hur man kan koppla bort..

Klockan tickade å det blev dax att bege sig till kapellet..Till mamma..

Jag har sedan barnsben skytt just detta kapell eftersom mamma alltid sa då vi besökte mormor å morfars grav att hon fick rysningar..
Rysningar som baserade på att just detta kapell även var ett krematorium..
Mamma har alltid skytt elden så även i detta fallet var det inte svårt å veta hur hon ville ha det.

Idag är krematoriet flyttat men visst va det en underlig känsla att stå så nära för första gången i mitt liv.Alla historier poppade upp å det va verkligen dystert då kapellet är byggt i mörk mörk tegel
Det regnade å då upplevs det säkerligen som ännu mörkare..
Vi gick alla in å eftersom pappa å Ninas man pratade å verkade klicka så var det självklart att han följde med in för å hålla pappa i sällskap utanför i ett angränsande rum till kyrkorummet där mamma låg.
Nina å hennes man skulle ta hand om pappa medans jag å min syster skulle GÖRA OM Å GÖRA RÄTT !!!

Min syster säger precis då vi ska ta i dörren som leder in till mamma att = Nina du får gärna följa med om du vill...
Syrran kände att Nina även fanns där för henne å Nina tvekade inte utan slöt upp brevid oss..

När dörren öppnas så går det inte att undvika å se att rakt fram på podiet stå en öppen kista..Kistan är inte tom..I just den kistan ligger våran mamma..

Jag känner hur min syster börjar skaka..jag grabbade tag i hennes arm innan vi öppnad dörren..
Arm i arm vi tre Syrran ,Nina å jag...
En bit in vill min syster fly..Hennes inre demoner å sorgen blir för mycket å nu är jag (som jag själv känner) ELAK. Jag tillåter INTE henne att fly!!
Det är här å nu å jag hör mig själv säga = fortsätt gå..Gör om gör rätt!
Hon lyder men kroppen hennes vill inte så på nåt sätt får jag ner min syster ungefär strax efter mitten i gången..Hon säger att hon inte vill å inte klarar,men jag klappar henne å sänker min röst å säger = Du fixar detta,VI fixar detta..Nina lugnar även hon å frågar min syster om hon lärt sig å andas i fyrkant..Syrran skriker i smärta rent ut att det funkar inte för henne,hon har försökt.Detta sätt att andas är ett typiskt sätt att ta till vid ångest men tyvärr fungerar det inte på alla..
Jag hör mig själv vara elak igen som säger = skit i det då å bara andas..Gör om gör rätt!!

Jag säger igen till min syster att vi faktiskt är här å det ska gå.Du kommer fixa det syrran du klarar detta å vi gör det tillsammans..
Hon tittar på mig å just den blicken jag fick å just den käslan hon hade i uttryck får mig å känna mig elak !!!

MEN jag valde att inte bry mig !!

Jag säger bara gång på gång..GÖR OM GÖR RÄTT !!

Hon ber mig att gå fram före,men jag sa NEJ !! VI gör detta tillsammans å jag sa klart å tydligt att jag går när hon går..Hennes steg e mitt steg å att jag gärna väntar å har all tid i världen BARA vi går tillsammans..FRAMÅT MEN ALDIG BAKÅT !!

Hon samlade sig,reste på sig å blickade framåt..Hon grät så det gjorde ont i mig...MEN jag VET att snart kommer tårar bli till lycka..Lyckan i å ha klarat att överträffa sig själv å sin sjukdom samt lyckan då allt ställs tillrätta å mamma får sitt å blir fin !!

Begravnings-tanten å Nina var med oss tills vi gick upp intill kistan.Dom satte sig på första raden å vid mammas sida stod vi..Min syster å jag..
Vi pratade å sakta började syrrans tårar att avta..Hon sansade sig å insåg att det kändes bättre å tillslut var ångest å sorg inte ivägen för henne..
JAG ÄR STOLT ÖVER MIN SYSTER IDAG !!!!
Hon vann!!Hon vann över sig själv å hon lät inte en ny demon bygga bo i hennes inre...

Vår procedur var väldigt personlig då vi stod å viskade..Jag började ta fram kläderna å då blev det otäckt för min syster igen..
Hon behövde inte sa jag å så ordnade jag..Men hon fanns brevid mig hela vägen...

När det var dax för smyckena..Min syster gråter å vill inte,men igen är jag elak..
jag ber henne hålla i ena änden av halsbandet som jag precis knäppt upp å innan hon hinner reagera så förjag den delen som jag hållir i över vår mamma..Innan min syster vet vad hon gör så har vi gemensamt lagt mammas halsband runt hennes hals.....

Att jag sedan ordnade med armbanden o.s.v gör mig inget för min syster var med mig OSS brevid heeela vägen...

Min syster går ut å berättar för pappa som är djupt i sorg å chock..Men han vill inte gå in å se..
Begravningstanten kommer upp till mig å säger att hon tycker att JAG ska prata med pappa..
Min syster kommer åter in i kapellet å då går jag ut till pappa..
Jag hann bara visa mig å sätta mig på huk brevid å säga = Det ser inte hemskt ut pappa,litar du på mig!?
Han reser sig upp å tar mig under armen å vi öppnar dörren å går in....

Innan pappa orkade fram liknade det samma process som med min syster,men även pappa klarade det !!!

JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT STOLT ÖVER MIN PAPPA !!!

Han bröt ihop å nu stod vi alla begravningstanten,syrran,Nina å jag vid pappas sida å hjälpte honom genom det värst tänkbara..

Efter en stunds avsked så gick vi ut därifrån med pappa..Ninas man tog emot pappa å tröstade å fanns där för honom å då gick jag tillbaks in igen..
Jag hade EN PLAN TILL..En plan som min syster inget visste om..VI ska tillsammans stänga kistan.
Jag hade berättat för begravningstanten om vad som hände oss för 2 år sedan..Dagen då vår son inte fick chansen att få leva kvar med oss bara för att läkarna inte reagerade i tid oavsett hur högljudd man va...
Hur vi själva gjorde allt med smyckning av kistan å hur fin Lilla Leo blev med allt som bröderna la i hans kista å smycket som min äldsta son fick då han konfirmerades,hur det lades ner för å finnas som minne av sin storebror samt dölja obduktionsärren.
Att vi sedan tillsammans Michael å jag lyfte locket å förseglade kistan var ett rent helvete..MEN vi vet att allt vi ville att Leo skulle ha med sig var där å att vi tillsammans stängde å att ingen kunde öppna efter att vi skruvat i dom vita ploppar som låste hans kista...

Precis detta å den känslan efteråt ville jag att min syster skulle få..ENBART för att JAG VET hur mycket det hjälper å vilka tankar som hålls borta då man gjort det själv...

Begravningstanten i mitten å jag stod vid fotänden..Jag ber min syster ställa sig vid huvudänden å hon frågar varför 2 gånger..Jag bara ber henne igen å ställa sig där å hon gör det med ett stort frågetecken i ansiktet..
Begravningstanten fyller i mina ord å ber syrran hålla i locket å hon lyder..
DÅ släpper begravningstanten på spärren som hållit kistlocket uppe å jag säger bara till syrran att på tre så börjar vi sänka locket...

Även detta moment klarade hon utan å veta att hon faktiskt vunnit över sin sorg,sin rädsla,sin ångest å även stängt sig för inte släppa in fler "ful-tankar" kring döden å synen både av å på den..

JAG ÄR STOLT ÖVER MIN SYSTER OCH PAPPA !!!

VI gick in som individer som har släktband MEN !!! VI gick ut ur kapellet med lättad själ OCH som familj...

I morgon kl.9.30 startar det sista i vårt avsked..VÅR mammas begravning




8 kommentarer:

  1. Vad fint <3 Nu kan hon vila i frid, vacker och klädd, och allt är rätt. Och du kan få känna att du kan andas ut och vila i tanken att ni är trots allt en familj, en familj med olika individer och tankar. Kramar och hoppas det blir en fin stund i morgon.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack..Ja nu känns det rätt!! Jag står iofs fast vid mina tankar kring mig å mamma..Å jag undrar vad det är för fel på mig..Inte 1 enda tår men ett lugn nu när jag vet att hon har allt hon stod för med sig..
      Hoppas oxå att det blir fint i morgon å mina äldsta söner å jag har gått emot vår känsla om att INTE deltaga å kommer att finnas där i alla fall..För vår pappa å morfar <3 Kramar i massor tillbaks

      Radera
  2. Jag tycker ni gjorde detta så fint tillsammans. Trots alla tankar och kval runt detta.
    Nu kan ni följa i Frid.
    Massa styrkekramar från mig till er alla.
    Just nu är jag hos stora dottern och hennes fina familj, får mig att andas lite nytt syre.
    För sånt här är TUFFT.
    /Gerd <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gerd <3
      Ja vi rodde det ihamn till slut..
      Tack för kramarna å kramar tillbaks då du faktiskt befinner dig i sorg själv <3
      Skönt att du har din dotter å hennes familj så att du även får annat på tanken å som du själv säger nytt syre..
      Kram <3

      Radera
  3. Maria! - Jag har gråtit från första ordet till det sista, - Det är så fantastiskt detta DU lyckats genomföra med dina underbara vänner Nina och hennes man. - Men Du gjorde det egentligen helt själv - Du tog tag i dina "demoner" för att K. skall få denna vackra avslutning...
    Att Ni gjorde detta - Klä Eran Mamma och din Pappas ex Fru - Ni gjorde det, Ni gjorde det..
    Tror att både Syster och Pappa kommer att minnas detta med en helt annan syn på "död" och Värdighet, + även att Sorg är olika och uttrycks på så många olika sätt..
    Jag känner inte att Du tvingade Din Syster, - Du snarare gjorde henne "tjänsten" att som Du säger Övervinna ett "hinder" - Ångest är en otäck följeslagare, den tär och sliter på en,, - jag har en speciell sak som jag alltid tar till vid sådana tillfällen, - jag räknar sekunder och andas i takt, - får ner hjärtverksamheten som slår som "bongotrummor"
    helst vill man bara "fly" och skrika, - men det går inte, - man måste försöka överleva denna "bit" en minut i taget, tills det blir timmar, - dagar, veckor och tillslut kommer uppoppande endast i kris, men då har man lärt sig "knepen"
    Du har gjort så rätt Maria, så rätt..
    Och jag hoppas att alla som läser detta, - skall förstå vilket enormt kurage och mod du har Maria, - Att Du la undan dina egna tankar just där och då, - för att hjälpa Din Syrra och Din pappa, - och att Du hade Din Vän Nina där, vilken fantastisk Vän Du har där Maria..
    - Nina en jätte Kram Till Dig och Din Man.....

    - Nu är Kristina klar Maria, - att Du/Ni stängde kistan, - Oj, det är så otroligt STORT,
    ser inte tangenterna - måste ta en paus.....
    - Att Ni stängde kistan tillsammans, avslutet...
    - Ingen kommer dit in, - det är nu Er Mammas sista vilorum.....

    - Maria detta har verkligen tagit luften ur mig att läsa, - jag har läst med stor
    respekt, beundran och Stolhet - hur du agerat och hur Du fått Din Syster och Pappa att inse vad det är Du vill ge Er Mamma och ex. Fru - VÄRDIGHETEN ATT FÅ ETT VACKERT AVSLUT MED DET HON ÄLSKADE PÅ SIG OCH MED SIG - PÅ RESAN........ S T O R T!!!!!

    - Även en enorm Beundran för Din Vän Nina, - Vilken "Pärla" - att själv orka när Nina har samma sjukdom som Din Syster, - detta är för mig Sann och Riktig Vänskap.....

    - Din, Lilla Son Leo, Dina Barns Bror - Att Ni Orkade göra detta... - Jag Känner Ödmjukhet inför Er Alla, - Att Göra Rätt, - Kan det vara Ditt "rättesnöre" - är det så,
    då har Du/Ni Lyckats där vi andra skulle förmodligen fallera....

    - Lättade Själar och som Familj, - STORT!! - Du gjorde det Maria, du gjorde det......

    - Nu börjas det rinna över här igen, - kommer att ta mig många dagar att läsa om och om detta, - varför? - Jo, just för ditt kurage, ditt mod och ditt "Rättpatos" som är helt otroligt.....

    Maria, - Stolt är jag att få kalla mig för Din Vän... Tack!!!

    Många Varma Kramar till Dig Maria, till Dina Barn och Din Familj...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du värmer mig så med dina fina ord <3 TACK KERSTIN <3

      Jag är så lyckligt lottad med vänner som dig m.fl <3
      Jag hoppas verkligen att du å alla vänner förstår vad ni betyder för mig oavsett avstånd!!
      jag ska hälsa mamma ifrån dig i morgon vännen <3

      Radera
  4. Vilken jäkla dag! Jag blir ju alldeles darrig av att bara läsa om den. <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Mucklis..Den va utöver den vanliga av dagar om vi säger så..Men det gick <3

      Radera