SLUT !!

Jag har inte orkat skriva på ett tag..
Sjukdomar har liksom stått på kö utanför dörren å med 5 barn så e dom inte puts väck i en handvändning.!

Som grädde på moset händer det som iofs inte var oväntat..

Min plågoande tillika mamma/mor,(för det e ju så vi kallar dom som fött oss) är DÖD !

INTE att hon hade vett ens på att försöka få barnens respekt genom att försöka be om ursäkt eller i alla fall göra något för å få dom till å vilja förlåta henne!!

Hon visste hur det skulle sluta den dagen för snart 2 år sedan som jag skällde ut henne å berättade vad som händer med rökare som i kombination har svår astma och KOL..Skällde jag för att jag va arg!?
Ja men framför allt för att jag vart förtvivlad för att hon inte ville förstå att hon snart MED TUR skulle leva med en syrgastub under armen eller i värsta fall dö !!

När jag pratade med henne sista gången i telefonen kunde hon inte syresätta sig å hade ont i ryggen.Jag sa att hon genast skulle åka in akut eftersom alla symptom tydde på lunghinneinflamation,men icke!!
Hon skulle promp vänta på att närsjukhusets akutmot.skulle öppna..Hon väntade hellre 4 timmar hemma rökandes å kippandes efter andan än att åka in till akuten för där ville hon inte bli sittande.Jag förklarade att det inte skulle vara någon risk med tanke på hennes sjukdoms kombinationer å akuta tillstånd,men då fräser hon av mig å kallar mig för bessewisser å kastar i halsen att hon själv minsann är sjukvårds personal å vet å att jag då fan inte e någon doktor..
Men vad hände när hon kom till närsjukhuset då..Jo dom skickade en akut remiss till SU å ville inte ens låta henne bli körd i egen bil.Men som vanligt så vann hon å läkaren fick åka ambulans som om denne ville det.

Hon blev inlagd med syrgas å läkarna konstaterade astma reaktion ihop med KOL å akut dubbelsidig lunghinneinflamation!!

SOM OM ATT JAG VILLE HA RÄTT!? Nää jag ville bara ytterligare en gång i mitt liv få henne att förstå att jag bryr mig på mitt sätt å att jag inte önskar någon varken smärta,sjukdom eller död....

I hela mitt liv har jag JAGAT efter min mammas kärlek...
I hela mitt liv har jag fått skydda mig ifrån elakt förtal då jag började stå emot å göra vad jag ville eller kändes bäst för mig!

Min jakt är över sedan länge....Men visst hade man önskat att hon hade insett sin egen del/fel eller något i alla fall å försökt gjort något åt det..Men nu e det chanslöst..Jag kan inte låta bli å bli förbannad för hon vinner som vanligt genom å ta den enkla vägen ur problemen..
Fast denna gången hade hon i å för sig inget val....
Inte mer än å försöka få förlåtelse åtminstånde för sin egen sinnes ro..

Jag känner henne å detta valde hon bort som ett sista slag mot kroppen på alla oss vägrade att kuvas eller ge vika för oss själv genom att stå kvar vid vårt beslut om att vara starka..

Men nu är alla hopp om "lyckliga slut" eller hur man nu ska uttrycka sig över..

Helt enkelt GAME OVER ... Min mamma dog igår å kunde inte ens lämna ett plåster efter sig till såren hon skapat.

BTW...Grattis på födelsedagen mamma...I dag skulle du fyllt år..Känns gott ironiskt att födelsedatum å dödsdatum nästan prickade exakt :/