måndag 13 februari 2012




Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tankarna äter upp mig...

Det e mitt i natten å jag borde sova.Sömn gör mina tankar klarare,men just nu tillåter dom mig inte att sova :/
Vad jag tänker på!?
Jo,min syster började prata med mig redan i Tordags (2 dagar efter mammas bortgång) om att hon ville att jag skulle skriva på en fullmakt.En fullmakt som skulle göra att hon utan mig kunde säga upp mammas lägenhet,fixa med alla automatiska draagningar från hennes konto och med begravningen..
Allt eftersom så har jag fått till mig av vänner som själva förlorat en förälder väldigt nyligt att detta var en nyhet för dom.1 av dom har 6 syskon men hon fixade rubbet själv å inte behövde hon någon fullmakt av sina syskon för det..
Först igår kväll (söndag) eller ja i förrgår blir det ju nu med tanke på klockan. Då ifrågasatte jag henne å denna fullmakten !!
Det visade sig vara en fullmakt där jag avsade mig ALLT ja precis allt skulle hon kunna göra,ta,sälja eller ge bort utan någon som helst hänsyn till mig..
Jag har på grund av alla omständigheter valt att inte vilja ha något mer än mina foton å min konfirmationsring som jag aldrig fått ta med mig ifrån mamma,inte ens när jag flyttade hemifrån.
Hon har burit denna ring dom senaste 10 åren,men den e ju faktiskt min.
Jag har bara haft en liten önskan å det är att allt som finns i min mammas lägenhet skall antingen ut genom den dörren till min pappa,min syster eller min systers barn !! Resten skall säljas å pengarna ska gå till begravning å sten..

Hon har tjatat på mig om att jag ska komma ner å ta vad jag vill ha,men jag vill inte ha något..INGEN ska kunna säga till min eller någon annan att jag likt många andra i denna situation kommer som en hyena å roffar åt mig det ena eller det andra.
Jag e trött på skit snack å om jag inte åberopar något så finns det inget mer å prata om..

Detta vill inte min syster acceptera å hon förstår inte alls var jag står eller varför..INTE ens HON vill förstå mig när jag försöker förklara..Hon e fullt upptagen med å berätta för mig vad hon vill ha å vad hon vill att hennes ena dotter ska ha..

Jag motsätter mig inte..Men jag tycker inte det e okej...Men hur ska jag säga det på ett fint sätt som inte skapar problem?????
Känns som jag brinner upp..

Jag har även sagt utöver vilka jag tycker kan ta vad dom vill ha,att det finns vissa men speciellt 1 som finns där å väntar på att få packa ihop en eller fler kartonger med bla. kläder å ta med till sina brukare !!??
Att just denna "någon! inte ens ska in i den lägenheten å gå därifrån med en sketen näsduk !!!

Det finns en historia om när denna "någon" ville hjälpa min mamma med å rensa i storgarderoben..Hon sa flera gånger att = Men duuu,denna har jag aldrig sett dig använda.Låt mig ta den till en på jobbet så blir denne glad å du får mer plats i din klädkammare...

Ja,det hade väl varit en fin sak egentligen..MEN !! Mamma blev fly förbannad å sa till mig i telen att hon skulle ringa upp mig innan "någon" va ute efter kläderna som hon för dagen bar på kroppen...

Då känner jag i alla fall att hon som den sanne egoist hon var min mamma INTE skulle vilja se dom där kläderna som hon fick kämpa för å behålla förloras till denna "någon" nu heller..Hon va lite speciell med allt som var hennes..
Jag berättade för min syster om denna händelse å sa att hon får göra som hon vill,men jag vet hur illa upp mamma tog den gången å kände att "någon" bara va ute efter hennes saker..NU tycker jag inte att det gör denna "någon" till en självklar "ärvare" av mammas kläder bara för att hon är död..
Men "någon" har redan erbjudit sin hjälp till min syster å inte bara med å packa ihop utan även hitta nya ägare till kläderna---
INTE HELT OKEJ !!!

Vi bestämde till slut att "någon" INTE skulle få en enda pinal å med det va jag nöjd..
Allt som inte syrran,pappa eller syrran barn vill ha ska säljas eller skänkas till UFF !!

Sen finns en väldigt jobbig sak...Ont ont ont ont....

Min farmor gick bort under Balkan kriget... Jag har inte ens ett foto på henne som minne :(
Vår mor fick då jag vid (c.a 8 månaders ålder) första mötet med min farmor ett halsband föreställande Maria å Jesus barnet..Detta halband hade min farmor fått av sin mor då hon fick sin tös.
Nu fick mamma det av min farmor å detta skulle vidare till nästa tös..
Nu har jag bara pojkar..5 underbara grabbar som kanske inte klär i just ett sådant halsband :)
MEN !! Gaaah va mycket MEN mitt liv består av just nu...suck... MEN !! Min mamma har burit detta halsband i snart 40 år..
40 år å det har bara tagits av om hon varit mer än tvungen...
Nu när hon somnade in tog dom av henne alla smycken...Min syster hittade dom i hennes handväska..
Halsbandet,min konfirmations ring å 2 armband...

Kvällen efter att mamma dog säger min syster att hon hittat smyckena å att hon vill behålla mammas halsband !!
Jag fick PANIK !!
Nej nej nej...Jag vill inte missunna henne det på något vis MEN vi har inte samma biologiska far så det känns inte rätt att mitt blodsarv ska brytas..Låter kanske knäppt,men jag e inte ute efter halsbandet själv för jag vill att mamma ska begravas med det på sig...
Vill inte trots allt hon låtit mig å mina barn gå igenom eller utstå,vill inte att hon ska begravas "naken"..För så sa hon själv att hon kände sig utan halsbandet..
Min syster grät helt hysterisk å berättade att hon kände mamma i halsbandet å ville därför ha det då det gav henne styrka !!
Låter kanske fint för en del,men i mina öron va det rent nonsens...Jag va ärlig å sa rakt ut till min syster att den styrkan satt i hennes huvud å inget annat..Hon blev ställd..
Jag vill inte vara elak,men om rättvisan är elak å jag försöker vara rättvis..ja då va jag väl elak då !!

men jag står fast vid det jag tycker å sa !!Jag hävdar å det e att OM halbandet ska byta hals så ska det till en hals som tillhör blodsarvet.

Sen va mamma fruktansvärt egoistisk.Om du hade något fint sa hon det gärna med betoning på att hon gärna vill ha det Men KOM DU HEM TILL HENNE å beundrade något så va det rakt av = Ge faan i det för det e mitt !!! Hahahaha jag kan höra hennes röst å tonläge när jag tänker/skriver dessa ord..Så många gånger man hört dom :)) Man kunde inte knappt beundra en sak för att den va fin helt utan en tanke på att vilja ha det/den själv..Taggarna uttåt ifall att ..

Detta skulle hon LÄTT vandra runt som en orolig själ för..Får hon inte med sig SITT halsband så kommer hon ALDRIG att få ro..Sen behöver min syster ro,så för henne å behålla halsbandet hos sig skulle bara vara en katastrof å inget annat..

Jag har t.o.m sagt att min konfirmations ring som hon burit såpass länge e något jag inte heller längra bryr mig att vilja ha tillbaks..Hon hade den på sig in i det sista å som sagt..Mycket har hon gjort mig,men jag vill inte begrava henne "naken" ..
Min ring får gå med ner i graven likaså halsbandet..Detta är mina krav inga andra.....

Tillbaks till fullmakten...
det visar sig att om jag skriver på den så avsäger jag mig ALLT ALLT inkl mina små små önskningar....

Jag önskar bara att INGEN som inte är hennes nära släkt ska ta saker..
Jag önskar att hon får begravas påklädd med sina älskade smycken..
Jag önskar att "någon" vet hut å håller sina långa fingrar borta från mammas kläder.
Å jag önskar att jag kunde få bli respekterad för att jag vill att det blir såhär utan å behöva bråka om det..
Hon har inte alltid varit skit rakt igenom å jag är inte skit även om många tror det..
Jag vill att hon sänks ner med värdighet å med tillbehör som bara är hennes å ingen annans....

Jag skriver INTE på ett skit !! Inte eftersom jag då riskerar att min mamma begravs naken ....

4 kommentarer:

  1. Att det ska va så svårt att respektera helt normala önskemål, jag blir fan lessen i ögat... Älskade du! Puss och kram <3

    SvaraRadera
  2. Tyvärr blir jag oxå ledsen fast ändå inte så..Men jag tycker inte att jag har för höga krav å vad e smycken å bjäbba om när hon med mitt medgivande får ta ellt eller göra vad hon vill med resten..BARA mamma inte begravs naken :( Puss å kram <3

    SvaraRadera
  3. Älskade Vännen.. Det är så här det blir tyvärr,, tro mig jag vet... Dem kommer krypande fram ur alla vrån, helt plötsligt så, - kan jag, får jag... Att Du vill ge din mamma sin begravning med dessa smycken som hon älskade är STORT.. Att sedan få skiten, lovar man får den i månader efteråt,, detta blev inte mycket till tröst, men vet att du förstår vad jag menar - "Hyenor".... Jag gav bort allt till "uff" orkade inte höra på skiten... Har en jacka kvar som jag sover med, tätt intill, - det är vad jag har kvar.. Och Skriv för tusan inte på några papper överhuvudtaget.. Det sköter begravningsbyrån... Är det så att släkten och dem sk. vännerna är värst? - Ja, jag tror det....
    Du är en fantastisk människa, som fått stå ut med en hel jävla massa skit genom åren, men du är Stark och med dina vänner klarar Du detta... All omtanke och kärlek till dig...

    SvaraRadera
  4. Skriv inte på något alls, utan åberopa i stället att boet ska stå orubbat i så fall, så får ni ta in en jurist, som värderar allt, och det tror jag inte hon vill. Hon får inte röra dödsboet om du motsätter dej det. Det går att dra igång en jäkla cirkus om man vill, men det är bara onödigt. Ingen människa ska in i lägenheten förutom blodsarvingarna, och det är ni som ska ta det ni vill ha, era barn kan få ta någon minnessak, men ring secondhand för att komma och hämta resten. Det går troll i gamla möbler, kläder mm. Det enda som kan renas riktigt från energier är såna saker som inte tar åt sej lukt eller fukt, så allt i trä, tyg, plast ja allt utom kristaller och metaller i stort sett finns det alltid kvar energier i. Det är därför dom i vissa länder bränner upp det som går att bränna med den döde, för han ska ha sina saker med sej i nästa liv. Så din syster borde respektera din mammas vilja och inte släppa in nån i hennes lägenhet för att riva i hennes saker, för hon ville det inte. Och är det mammas önskan att vilja ha sina smycken med i graven, så ska hon respektera detta, allt annat är väldigt respektlöst. Hon har ingen rätt till ditt blodsarv heller, och skulle det komma upp juridiskt, så skulle hon inte komma långt tippar jag. Varför ska man bråka om matriella ting, när man borde visa respekt för andras egendom och förfara så som den döde önskat. Allt annat är stöld. För allt tillhör fortfarande din mamma, så länge inte en bodelning ägt rum. Man får inte rubba ett dödsbo, så länge inte alla inblandade sagt att det får göras. OM hon nu tyckte så mycket om din mamma, skulle hon respektera vad hon ville. Kram på dej, och du vet att jag varit där, min vän. Låt ingen topprida dej. Du har rätten på din sida.

    SvaraRadera